Sofia

Den bittra sanningen är att jag inte ens har vart utanför dörren, jag har knappt vart på nedervåningen.
Det här är så typsikt mej och nu är jag verkligen frustrerad. Jag låter inte bli att göra saker endast för att jag är lat utan för att jag är handlingsförlamad också. Det enda jag har lyckas gjort är att hämta Hälsoresan hos min bror som bor 5 meter härifrån och så har jag öppnat ett Word-dokument. Tiden går ju så fort, nyss var den tre och jag skulle precis sätta igång och vara duktig, nånstans där gick det snett. Jag har bara legat i min soffa, med en kaffe kopp i handen och datorn på magen. Så ska det inte vara på en lördag, så ska det vara på söndagar.
Imorgon lovar jag mig själv att saker ska hända, jag ska upp tidigt, jag ska skriva klart redovisningen, jag ska åtminstånde ringa till min far sen vågar jag inte planera in nått mer för då går de åt helvete.

Nu ska jag värma på bastun och ha en må-bra kväll