Sofia

pjew, efter 50 mil i en bil är jag äntligen hemma igen, 11 dagar utan min dator och min säng! Jag fattar inte att jag missade att ta med mig datorn, jag och Dan har legat och rullat tummarna på kvällarna, läst böcker och stirrat i taket medan vi hört hur Nina och Böna har kollat på nån skojig film och uteslutit oss från deras filmtajm.


Jag tror det spökade på vandrarhemmet vi bodde på, det var gammalt och sprickor i hela väggarna och i taket och det knarrade. Jag har vaknat flera gånger per natt och vridit och vände på mig; det kan jag ta. Men i natt trodde jag att jag skulle dö av skräck PÅ RIKTIGT!
Jag hade somnat åt fel håll, med huvet vid fotändan vilket gjorde att när jag vaknade mitt i mörka natten så fångades min blick av klädhängarna. Det stog en demonunge där! Jag slutade andas och blundade, inte fan tänkte jag riskera att se om snorungen rörde sig vilket skulle gjort den riktig, då är det bättre att dö medan man blundar. Till slut var jag tvungen att öppna ögonen och stirra mig blind på djävulsvarelsen för att försöka urskilja vad den bestod av, fast utan resultat. När jag vaknade igen på morgonen så såg jag att det var min jacka och en handduk som hängde där och såg läskiga ut. Jag har inte riktigt kommit över det än.