Sofia

fick en brutal väckning idag, en mor som står och bankar på dörren. jag vaknade livrädd och med hjärtklappnig och med smådesperata viskningar försökte jag mota ut min bullriga morgonmänniska till mor. fast det gick inte så bra eftersom inga av mina lemmar kunde röra på sig och stämbanden var sövda. så hon satt ett tag inne på mitt rum och pratade, mest för sig själv eftersom jag knappt orkade registrera vad hon sa. hörde nått om dammsuga, att gurra redan vart uppe flera timmar OCH tagit en morgonpromenad och muffins.
har fortfarande morgonrock på mig, kollar lite utbildningar och funderar över min matematik. eftersom jag skulle gjort mitt första prov förra veckan men har fortfarande bara kommit hälften så långt som jag borde så börjar en ångest komma krypande. hur fan klarade jag mig genom gymnasiet med den här ångesten som en dimma över hjärnan i tre hela år.
en tår kaffe står på schemat nu.
Prutt