Sofia

drog med mig gurra på en hurtig skidtur i pershyttan. jag höll på att avsluta mitt liv i första uppförsbacken när jag koncentrerade mig allt för hårt på att inte halka bakåt att jag glömde andas. efter det var jag anfådd i 5 kilometer. fick dock en liten vilpaus när jag kraschade i en nerförsbacke och flög en meter och blev liggande med skidspetsarna i magen. landade med näsan ett par decimeter från en hundskit. där kunde jag tacka min lyckliga stjärna att jag slapp traumatiseras av det också.

nu är jag rastlös och ska ge mig på att baka ännu en omgång misslyckade muffins.